Anna

Kom precis innanför dörren efter en vild upptäcksfärd med min bästa vän Louise. Vi kände oss på småbusigt humör och bestämde oss för att palla äpplen hos grannen en bit bort. Den enda nackdelen är att hennes tomt ligger i en korsning, var av den ena av vägarna trafikeras av både buss och bilar hela tiden. Konversationen mellan oss lydde följande:

Jag: Jag klättrar upp det finns säkert stora, mumsiga äpplen högre upp!
Louise: Gör du det, du har alltid varit en liten rackarunge som klättrat upp i träden innan du visste hur du skulle ta dig ner igen, haha, plocka mig ett stort, fint äpple nu Anna.
Jag: Aj, aj, aj! Jag sitter fast, det har fastnat en gren i min luva! (hade på mig velourmjukisar och uppdragen parkas, observera att jag redan sparkat av mig flipflopsen och det kändes som om att det brann under mina fötter vid det här lagret).
Louise: Schh, det kommer en bil! *Raaaaaap* (skojja inte att hon lät som ett lejon!)

Båda brister ut i skratt.

Jag: Och du talar om för mig att jag ska vara tyst?!
Louise: Hahahaha, neeeej! Du kan spela död, mjaua eller sätta dig på huk och hoa som en uggla om det kommer någon och jag kan ta ett äpple i varje hand och se ut som ett äppelträd! Hahaha.
Jag: Lyckat hurru.

Det är ju kul att vi har kul.